Dagis, dag tre

Det är synd om Krumelur. Han har nog världens mest elaka mamma. Som släpar hem honom från dagis när det är som roligast....


Klockan nio lämnade jag av honom på dagis. Jag lyckades stoppa honom så jag hann få av skorna, sedan drog han som en avlöning in i lekrummet och började leka på en gång. Jag fångade honom och klädde av jackan. Hängde kudden till fruktstunden på sin plats, och ytterkläderna och ryggsäcken på hans krok i hallen. Fröken Helena lyckades locka med Filip till soffan vid fönstret så att de kunde vinka hejdå till mammalur. Fröken Helena vinkade, och en liten tjej, men inte krumelur inte.

Mammalur gick utevägen till personalrummet där jag satt i drygt två timmar och läste "frisörtidningar" ("Se och Hör", "Hänt i Veckan" m.fl.) och satt i beredskap att rycka ut om krumelur skulle sakna sin mamma.

Samtidigt inne på avdelningen Molnet var det fruktstund. Alla barn, inklusive krumelur, satt alldeles stilla och sjöng och vad de nu gjorde. Krumelur fick en frukt, men han hade inte riktigt ro att äta den. Därefter hittade han en kompis, Lino som är tre år, som han lekte bra med. Så de fick leka på medans fröknarna klädde på de andra. Väl ute bäsade krumelur runt och hade så roligt. Han "cyklade", blev skjutsad av de stora tjejjerna på cykeln med passagerarflak på, sprang runt och lekte med de andra barnen.


Och när mammalur äntligen fått gå från personalrummet för att hämta sin älskling så blev han inte ens glad. Han tittade till och sedan gick han iväg, förbi, för att leka lite till. Och i vanlig ordning så hann han med några utbrott på marken och några örfilar innan vi var ute i bilen. Gråtandes satt han i sin bilstol hela vägen hem. Och väl hemma så var det en flaska välling i sängen... sedan dess har jag inte hört ett ljud från krumeluren.

I morgon behöver inte mammalur sitta och trycka på personalrummet. Då ska vi se om mammalurs kompis som ska få tvillingar om drygt tre veckor har lust att bjuda oss, krokenlur och mammalur, på lite fika.