Falsk krupp

Inatt fick Filip falsk krupp för första gången i sitt liv. Läskigt! Han vaknade först till vid halv tio av att han trillade ner från sängen. Men han klev upp igen, stoppade i nappen och somnade om på några sekunder. Men halv ett vaknade jag av att han hostade så förfärligt, och det blev bara värre och värre. Han ville ha "lelle" så jag gick iväg och blandade lite välling åt honom, men under tiden blev hostan och andningen riktigt ansträngd.

Pappalur och jag löft över honom till vår säng och försökta lugna ner honom från gråten och hostan. Han var ändå ganska lugn, framför allt jättetrött, men andningen var väldigt ansträngd. Vi väckte upp honom ordentligt och löft ut honom i kylan, sedan satt vi inne under täcket med balkongdörren öppen länge och pratade lite. Efter någon timme började det lugna ner sig med hostan och andningen så han somnade straxt innan klockan fyra. Och vaknade klockan sex.

Då smet vi upp och satte oss i soffan under täcket och kikade på "Dora utforskaren", "Teletubbies" och något annat spännande program. Vi somnade till en stund, och jag kunde när klockan var åtta lägga över honom i hans egen säng där han sov till straxt före klockan tio.

Resten av dagen har han varit lugn. Han har förståss varit hemma från dagis eftersom han sovit dåligt på natten. Vid lunchtid tog vi en 45minuterspromenad med vovve och lillasyster, och under tiden blev hans hosta och andning värre igen. Konstigt, eftersom det är precis vad de rekommenderar när barnen får falsk krupp (frisk luft och upprätt ställning).

Nåväl. Nu har det lugnat ner sig igen, och hans allmäntillstånd är pigg och glad så länge han inte hostar. Blir kvällen och natten lugn så tror jag att han får gå på dagis i morgon. Hur det än är så är det lätt att hämta hem honom om han inte orkar med hela dagen.

Mammalur har varit busig och klippt sig på förmiddagen. Just nu förbereder jag en god middag till vår underbara pappalur, dessutom har jag lovat att inte röra datorn ikväll - allt för att kompensera flera kvällars flitigt arbetande.

I morgon har jag tid till läkaren med min hand. Det ska bli spännande att höra vad de säger och vad som händer. Jag har stora förhoppningar på en MRT, men man vet aldrig... Jag är i alla fall övertygad om att det är något som inte riktigt är som det ska.

Nåväl. Nu ska krumelur och jag återgå till matlagningen och förbereda dukningen innan lillterroristen vaknar från sin lååååååååååånga lunchsömn.

Tjingeling!