Tiden går...

Men läker inga sår...

Här är det snuvigt, förkylt, hostigt, sömnlöst. Precis som vanligt. Börjar inse att det är väl så här det bli resten av vintern. Usch för dagisbaciller. Eller vad det nu är. Krumelur är i alla fall på dagis, så han är okej. Värre är det med lillasyster som det bara tar om, tar om, tar om och tar om på.

Inatt har varit en av de värsta nätterna på länge. Krumelur vaknade runt 0130 och höll låda fram till klockan 0430. Lite lagomt till krokenlur vaknade av att hosta och snora. Pappalur rymde ut på soffan någon gång under natten, så för att inte störa honom ännu mer plockade jag in krokenlur in i vårt sovrum. Krumelur var nog alldeles jättetrött för han lät sig inte väckas av krokenlurs gnäll och gnissel. Däremot fick mammalur minsann vara vaken tills någon gång efter klockan 0630...

0830 vaknade jag självmant. OUPS! SHIT! Om en halvtimme ska krumelur vara på dagis. Och hur tusan ska vi hinna det. Världens bästa mormorlur kom efter ett desperat telefonsamtal och tog hand om lillasyster medans jag skjutsade en ganska tjurig krumelur till dagis. Dock lossnade det på dagis och han sprang iväg och lekte till slut.

På tal om krumelur så har han slutat att äta. För första gången i sitt liv börjar han krångla med maten. Jag gör ingen större affär av det. Vill han inte äta så får han skylla sig själv. Än så länge så har hans humörsvängningar inte blivit värre av det. Det känns skönt att han har lite att ta av när han gör såhär, det är betydligt lättare att inte få panik och ge honom en massa annat skräp istället!

Nåväl. Nu börjar det bli dags att fixa till lite lunch innan krokenlur och mammalur ska bege sig in mot 08-området. Besök på några gamla arbetsplatser innan de är dags att träffa pappalur och göra lite "vuxenprylar" på banken och IKEA.

I morgon ska jag försöka ta mig i kragen och ladda över lite bilder från helgens "kalas".

Tjingeling!